torsdag 3 december 2009

Funderat

Jag fick ett mail från min kollega där denne förklarade för mig att man faktiskt inte MÅSTE hålla god min på jobbet och det var FAKTISKT ok att vara ledsen.
Ca 45 minuter efter fadäsen.
Någon annan än jag som tror att han gick iväg och funderade på det i 45 minuter och att han skämdes lite?

Det borde han göra. SOM jag har tänkt på det här.
Jag får dåligt samvete ibland när jag skrattar och ler - jag tänker att mormor förtjänar mer respekt än så.
Men så vet jag ju en massa saker. Jag vet att jag har gråten alldeles inom räckhåll. Det räcker med att tänka på dödsannonsen så börjar det bli tjockt i halsen. Jag vet också att jag är som vuxet folk nu och bör bete mig så.
Jag vet att jag förtjänar mitt leverbröd bland en massa andra människor som inte sällan har svåra bekymmer och problem - de behöver ingen stöttare som är förstörd.
Och jag vet ju att folk kan säga vad de vill (eller inte) de kan ändå inte veta hur mycket eller hur lite jag sörjer.
Nej usch.

1 kommentar:

Caisa sa...

Men gud, kan han SLUTA lägga sig i hur du hanterar din sorg?! Han gör ju bara bort sig ännu mer och går över gränsen igen när han skickar ett sånt där mejl. Är han nån slags sorgpolis som ska bestämma hur andra hanterar en anhörigs död? Det är väl klart att det är okej att visa att man sörjer, men alla kanske inte VILL det. Han borde be om ursäkt ännu en gång istället för att skicka mejl som syftar på att det ju faktiskt litegrann är ditt fel att han sa nåt så jävla dumt, för du visade minsann inte att du var ledsen. Man ska inte behöva gå omkring och grina för att bli bemött med respekt i sorgen. GUD FÖRBANNAT.