Omgivningen

Två stycken ganska så festliga saker har inträffat här i huset.
1. Vattenlåset på mitt handfat har slutat att låsa fast vatten. Istället släpper det ut vatten. Inte så att det forsar ut, utan dropp, tre sekunder, dropp, tre sekunder, dropp och allt detta droppande leder till en liten å över badrumsgolvet under natten. Det är störigt. Mycket störigt.
Nu har jag i alla fall ställt dit en stor blå plastdunkgrej som vattnet droppar i. Det leder till att det låter DROPP, tre sekunder, DROPPFÖRIHELVETE, tre sekunder, VÄRLDENSMESTLJUDLIGADROPP och så vidare. Hur har det kunnat bli såhär? Jag har mina misstänkta.
2. Min granne har skaffat ett piano. Kanske inte världens värsta instrument, en saxofon eller en nyckelharpa hade med säkerhet varit värre. Dessutom verkar det som om grannen har övat på det här med att spela piano i i alla fall något år. Problemet är att grannen har en liten treåring som ibland går lös på tangenterna med vad jag bara kan anta är en mjukisorm för hon lyckas trycka på precis varenda en samtidigt.
Det är stort.
Fast vill man ha det så?

Jag sitter i en bostadskö ja, det har jag gjort i snart tio år. Nu har staden här gjort om det hela så att man hamnar i en kö oavsett vilket företag man flirtar med. Jag tycker att jag bör hamna långt fram eftersom jag har köat i många år. Jag vet inte än. Eftersom pengarna inte har kommit in än (!) så kan man inte se något av det.
Jag ringde i förra veckan och frågade varför jag inte kunde tillgodoräkna mig min gamla kötid - så som man ska kunna göra.
Kvinnan i luren verkade smått hysterisk. Hon pratade så som telefonförsäljare gör när de verkligen inte vill att man ska få en endaste liten syl i vädret.
"Ommaninteharbetalatkanmanintegöra NÅGONTING!"
Det lät som om hon var jätteless på den där frågan.
I mitt stille sinne funderade jag om jag skulle tipsa henne om att de skulle sätta ut det på hemsidan, det där med att betalningen öppnade alla spärrar.
Men det gjorde jag inte. Något måste hon ju göra för lönen.