Flipside up

Jag har snart lyssnat på ett helt sommarprat av Malin Bayrard. Stavar hon så? Hon uttalar det så iaf. Jävla tjat om det där R:et. Baryard? Så kanske. Ja, Baryard var det.
Nå.
Malin Baryard är säkert en väldigt fiffig och käck person som är himla redig på det hon ägnar sig åt, men att jag lyssnar på hennes sommarprat det är bara för att alla mina dokumentärer nu har sinat.
(Snälla P3, hosta upp dokumentärer i poddversion någon gång, de skulle ju komma i september!)
Jag kan inte förstå det här med hästar.
Baryard skriver om hur hon lurar hästen att tro att det är den som bestämmer, när det egentligen är hon som bestämmer... tricket är dock att få hästen att tro att hon bestämmer. Yada yada.
Så gör man med treåringar. Och tolvåringar. Och gymnasieelever. Och alla som är obstinata.
Gör man så med hästar?
Är inte hästar ganska primitiva? Är det inte så egentligen att hon projicerar något mänskligt på den här fyrfotavarelsen som hon skickar över hinder hela dagarna?
Jag vet inte.
Jag kan inte hästar.
Det enda jag vet om hästar är att de är väldigt ointressanta för mig.
Därför är det ett mysterium att jag snart lyssnat på hela sommarpratet av den här människan.
Litegrann tänkte jag att hon skulle prata om intressanta saker, jag menar, hon har ju levt ett liv som ju borde innehålla NÅGOT annat än de här jävla krakarna?
Tydligen inte.
Det är häst in och häst ut och häst upp och häst ner. Men jag var i alla fall glad, hon höll det på en vuxen nivå och pratade lite om fusk inom sporten och så.
Vuxet.
Sen kommer det. Flippan. En häst vid namn Butterfly Flip (det har i rättvisans namn framgått att hästen inte var döpt av Baryard) som kallas av ryttarinnan för Flippan.
FLIPPAN?
Vad är det här? Allvarliga världscupsammanhang, OS och VM och hästjäveln kallas för Flippan.
Hur gamla är alla inblandade egentligen?