Det var en vacker dag för fem år sedan. Om jag inte missminner mig tror jag faktiskt...
Ja, det var en dag i juni. Då när sommaren är som bäst.
Jag väntade på Clovis, som jag gillar allra mest. Hennes päls var svart som sotet, luddig hon var som få. Hon var snäll och hon var liten, det är nu precis som då...
Och sen knackade det på dörr'n, det var tv:n som anlände. Det var sommar, det var glädje och vi mjaoade och sjöng.
Na na nananana, na na na nanananana, na na na nanananana
Na na na, nananana.
Det var fem år sedan nu.
Och nu sitter jag i soffan, Clovis vid mitt lår. Hon snusar och hon sover, hon över hemmet rår. Men tv:n börjar flimra, den rullar och står i. Jag smäller till den duktigt, men se där går jag tji.
För nu ska vi säga hej, till den tappra lilla tv:n, som har kämpat vid min sida i fem intensiva år. Det har inte gått en dag utan tv:ns ljud i stugan, det var glädje, det var nöje, men nu är det slut för gott.
Na na nananana, na na na nanananana, na na na nanananana
Na na na, nananana.
Din Checklista för Flyttstäd i Linköping
3 månader sedan
Inlägg
3 kommentarer:
Fem år är ändå rätt bra för en tv:.)) Har varit med om sämre:.))
Tack för kommentaren också... nu är mannen hemma så nu kan du ta bort nålarna:.))
Det var en vacker visa! TV:n kanske tycker det är dags att du och J slår era påsar ihop nu och har en gemensam TV? ;)
Väldigt vacker text!
Skicka en kommentar