Banzaii

Varje morgon gör jag samma sak, och det är ytterst roligt.
Det är så här att J är lång som ett helt träd och när vi sover i samma säng så får han inte så mycket lebensraum som han kanske skulle behöva med sin lekamen.
När jag således går upp före honom (vilket jag alltid gör eftersom han alltid har sovmorgon jämfört med mig) så skyndar han sig att lägga sig på mage platt som om han vore släppt från fyra meter upp i luften.
Detta är ett utsökt tillfälle för mig att utöva banzaii.
Banzaii består i att jag störtar in i rummet och lägger mig på hans rygg och säger såklart: banzaii.
Då brukar han vakna med ett litet "uuuööh".
Det är roligt.
Jag ska göra det nu.