Nu för ett år sedan

För ett år sedan mådde jag otroligt dåligt. Jag mådde dåligt fysiskt, det inser jag nu när allting som påminner mig om höst/vinter gör att jag mår illa, och jag mådde dåligt psykiskt. Det var inte himlastormande lycka på vår gata i stan för ett år sedan, vi kan säga så.
Jag fick missfall den 10 oktober. Märkligt, märkligt att det sätter sådana spår. Om det inte råkade vara så att jag tog ett graviditetstest eftersom jag kände mig lite konstig och om det inte råkade vara så att det där gravtestet visade positivt på den allra tidigaste dagen möjlig så hade jag inte ens vetat om att det var ett missfall. Men nu visste jag det och den tionde oktober ville den lille inte vara med mer. På jobbet bestämde den sig för det. Man vet ju inte direkt om det är ett missfall eller bara nån liten egenhet kroppen har för sig. Men jag hade ingen tid att ringa kvinnokliniken och fråga, för jag hade ett skitviktigt möte på ljusgröna tygstolar sekunden efter. Så jag satt där på yttersta yttersta kanten på stolen och försökte leda detta möte. Det varade i en och en halv timme.
Men det var egentligen inte det där missfallet som jag tänkte på nu, utan det som hände sen. Snabbare än blixten blev jag gravid igen. Eller om det var en tvilling. Till denna dag vet ingen riktigt hur det där gick till, hur man än räknar på det så verkar det ovettigt. Men han som skulle bli Knut han höll sig i alla fall kvar och två chockade blivande men ändå inte-föräldrar blev chockade en gång till.
Dagarna gick och varje dag tog jag mig min promenad till jobbet. Jag gick upp före J, åt min frukost (eller drack min dryck) och gick iväg på femkilometerspromenaden till jobbet. Jag mådde illa. Det enda som hjälpte mot illamåendet var Pressbyråns bullar. Så varje morgon poppade jag in där på vägen, köpte två bullar och tryckte i mig dem på vägen. Det höll mig stången till lunchen, då mådde jag också illa. Alla äter olika grejer på min arbetsplats och plötsligt tålde jag inte lukten av ditt, plötsligt inte lukten av datt.
Det fanns tillfällen då jag satt vid mitt skrivbord med papperskorgen mellan knäna och försökte andas och andas.
Samtidigt var jag ju livrädd för ytterligare ett missfall. Under tiden för den första graviditeten tränade jag på gym. Jag vågade inte lyfta en bok ens nu eftersom jag någonstans i huvudet var helt övertygad om att gymträningen var orsaken.
Nå, varje morgon var det i alla fall samma sak, samma rutiner (jag gillar rutiner) och samma mående. Dag ut och dag in. Jag räknade och räknade ner till 12 veckor då jag skulle kunna pusta ut litegrann i alla fall. Det skulle infalla kring jul och då skulle jag också berätta för familjen. Mycket billig och bra julklapp.

Allt jag gör nu försöker jag göra annorlunda så att det inte påminner om den där tiden. Jag har givit bort en massa produkter och parfymer jag hade då som jag inte klarar av. Jag går ju inte längre min långa morgonpromenad (även om jag skulle vilja) men även när jag är ute på dagen och så kan jag inte gå den vägen jag då gick till jobbet. Jag mår illa av tanken på en specifik gata, konstigt nog.
Saker och ting börjar ändå påminna mig rätt duktigt nu. Ljuset är detsamma, vädret och temperaturen är densamma, känslan är densamma. Denna morgon gick jag dessutom upp helt ensam eftersom både J och Knut ville sova vidare. Att sitta här ensam och tyst medan resten av lägenheten sover, det påminner också om då. Jag har ett gäng stickade tröjor som jag hade för ett år sedan innan magen blev för stor, dessa tvättade jag häromdagen, men likförbannat luktar de ändå som oktober/november 2011.
Jag måste skaffa nya minnen. Helst vill jag inte ens bo kvar i lägenheten, i alla fall inte med samma möbler. Knuts närvaro hjälper lite samt det faktum att jag inte går till jobbet varje dag... men det ligger ändå här i hela kroppens minne och lurar. Tanken på bullar får mig att vilja besöka papperskorgen igen, näringsdrycken känns heller inte som världens mest fantastiska...
Äh. Jag får väl härda ut och skapa nya minnen. Trots allt så var förra året förra året. Punkt.

Ps. Det här med näringsdrycker: jag måste hålla mig till så mycket flytande jag kan p.g.a. den här sjukdomen. Näringsdrycker till frukost och lunch är ganska bra t.e.x Ds.