Clovis

Kattsamvete har vi pratat om förut. Det är dåligt. Selma hon håller sig framme nu och trampar och har sig överallt där hon inte får vara. Clovis är det lite värre med. Hon är framme nu äntligen, sen kanske en vecka tillbaka, men hon är väldigt försiktig och springer när Knut skriker. Knut skriker ofta. Jag fick lite fintid med Cloven imorse och då upptäckte jag att hon eftersatt sin egen hygien en smula. Hon har två stora tovor på ryggen och har alltså inte tvättat sig som hon ska. Hon har suttit där uppe på garderoben och inte haft sinnesro ens att tvätta sig... för bövelen Clovis.

Så jag har borstat henne lite, men det går inte bort så bra. Jag får hålla efter de där tovorna och i värsta fall, om hon inte kan lösa dem själv, måste jag klippa bort dem. Men jag ger henne en vecka eller så.

Det hade dock kunnat vara värre såklart. Det har hänt, när vi har haft lite kris här i hushållet av olika anledningar (dödsfall och sånt) att hon börjat kissa överallt. Hon gillar inte när mamma är ledsen och hon gillar inte när mamma är skadad eller bara inte riktigt sig själv.

Min stackars fina Clov, hon har med de egna små måtten mätt haft det ganska jobbigt den sista tiden.

Borstar sig själv.