Det här ägnar jag mig åt hela tiden. Blir besviken på mig själv för att jag inte klarar det jag borde. Och jag BORDE klara allt. Eller får för mig att jag inte klarar det för att jag bara orkar försöka en, max två gånger och sen börjar jag designa snaran jag borde hängas i.
I dessa stunder (som är många) är följande min uppfattning om min mammaroll:
Jag borde klara allt på första försöket och helst tre gånger så bra som J eftersom det är jag som är mammaledig. Som mor borde jag förstå alla Knuts signaler nu (han är ju trots allt sex veckor på måndag) och aldrig någonsin borde jag stå rådvill.
OBS att detta är bilden av hur JAG borde vara och klara saker. Det hela bottnar i att jag har så många minus på en massa andra konton så jag har inte råd att inte vara strålande här.
Så: när saker och ting inte går skitbra, konstaterar jag bara lugnt att jag borde ringa socialen så de får komma och hämta Knut asap.
Ikväll var en sådan kväll. Vanligen innefattar våra rutiner att J ger Knut hans 100 ml tillmatning på kvällen när jag borstar tänder och tar spruta (blodförtunnande) och sånt. Ikväll har J känt sig risig med frossa och grejer så jag tog hela kvällsrutinen själv. Med Knut i sittern kunde jag göra mina bestyr och sedan börja med hans kvällsmål. Knut i knät och börja med matning. Tjugo minuter gick och jag tyckte att det var fan vad segt det gick. Jag skulle kontrollera tempen på mjölken och upptäckte att pipen var igenkloggad. Bara där 100 minuspoäng. Borde jag inte ha fattat det? Nytt försök, kloggades igen. Nytt försök och återigen. Vid det här laget ville jag (vid sidan av att arrangera min egen tortyr) även göra något litet och vasst med dr Brown.
Jag värmde igen och tog till snipan istället, med det resultatet att Knut spillde överallt och blev skitpissed.
J stapplade upp och erbjöd sig att ta över. Eftersom jag vid det här laget kände mig totalt värdelös så lämnade jag gladeligen över Knut och svor att aldrig mer hantera honom - jag klarar ju uppenbarligen inte av det.
J klarade det självklart galant.
Så det var historien om hur jag samlar minuspoäng på mammakontot. Jag tror att jag ligger på rött än så länge.
Din Checklista för Flyttstäd i Linköping
1 vecka sedan
Inlägg
3 kommentarer:
Nu hetsar vi inte upp oss här... Du är ju en skitbra mamma, det inser ju vem som helst. Han älskar ju till exempel att ligga och mysa in sig vid din barm, timme in och timme ut. Säkerligen okynnesätning bara för att ligga där och gona vid behagen ;). Jag kan dock förstå din frustration men det är bara att tacka och ta emot att du har en pappa till ditt barn som kan sina saker. Kan du tänka dig något så oattraktivt som att inte våga lite på sin kille - eller att känna att han inte är delaktig, eller att ha en kille som "hjälper till". Att J också är vass (för du är som sagt vass) på barnahanterandet kommer att leda till att ni lever lyckliga i er lilla treenighet. I bet.
Men, fy fasen, början är början. Jag slår ett slag för den underbara sjumånadersåldern. Helt och hållet ljuvlig ;).
Kraaaam
Man kan inte allt på en gång - det är bara så!
Bra sagt Becky, som vanligt!
Skicka en kommentar