Att vara negativ

Jag har läst en otroligt negativ blogg idag. VARJE inlägg handlar om att allt är dåligt, allt från Nordea, till vädret, till utbildningen och alla människor runt omkring - inte minst den egna familjen.
Allt är ett enda stort elände. Nu vet ju inte jag vad denna dam har gått igenom (jag tror att hon är 22 nu, jag började läsa inlägg från för tre år sedan, så hon var rätt ung) men det finns ju alltså gränser.
Mina inlägg är ofta gnälliga, och det har att göra med att den tid jag har till att blogga är när klockan är tidig och jag precis har gått upp. "Hur trött kan man vara?" tänker ni, och konstaterar att ni minsann också varit eller är skittrötta och jag ska inte gnälla.
Men alltså: jag ÄR sjukt trött och det upplevs av mig som mycket jobbigt. Men visst, att gnälla om det på bloggen kanske varken gör till eller från, mest från när det handlar om folks humör.
Så jag ska på min höjd konstatera hur trött jag är och sedan gå vidare till mer väsentliga grejer. Problemet är bara att jag är så trött att jag inte gör annat än att jobba och sova. Allt annat känns stort och svårt. På tisdag har vi öppet hus och det kommer att bli en uppoffring. Men jag tänker att det är bättre nu än sen, i vår, vem vet vad jag har lust med då?
I alla fall. Poängen med detta inlägg var inte att försvara mina tråkiga trött-inlägg utan att försöka be om ursäkt för att jag gnäller så mycket. Efter att ha läst ganska många ord som bara handlar om att folk/företag/företeelser vill henne illa vill jag nog inte bidra till sånt något mer.
Så blir det torka här beror det på att jag inte har något mer positivt att komma med.
Fint va?

Snart är det storslalom andra åket. Maria PH körde bort sig i första, synd, men ändå roligt att det är.