Det är tisdag

Jag kommer att få äta mintchoklad efter operationen ja... om jag inte ligger och är avsvimmad av ondhet. Jag är nämligen sån: får jag ont så svimmar jag. Väldigt ont alltså. Jag klarar att slå i knät utan att lägga mig raklång. Ni fattar.

Min önskan om att det här halsonda skulle ge sig verkar ha fungerat, trodde jag, tills jag sköljde munnen med munskölj. Har jag en så späd hals att den inte klarar starka saker i munnen? Så fånigt. Men jag är glad iaf, när jag vaknade kände jag ingenting och det är ju egentligen det viktigaste.

Nu är det snart operation. Inte på måndag men måndagen efter det. Kära, kära nån. Det börjar närma sig. Jag måste skaffa en golvfläkt, sängkläder, pass, lager med kattmat och människomat och lite andra grejor innan dess. Dessutom måste jag utföra en flytt av tv-apparater och helst, helst, en flytt av innehållet i mitt förråd. Vilket kommer att bli ett helvete för jag har ingen bil och jag har inget jävla släp och jag har inte lust att betala för det heller.
Jävla Heimstaden och jävla inbrottsidioter. 
Det här mailet som jag har skickat till Heimstaden har mötts av solid tystnad. Inget "jag beklagar", inget "vi ska göra en översyn över något" eller något sådant. Helt tyst. Det är inte viktigt möjligen. Viktigare att sitta på sina arslen och dricka kaffe möjligen.

Jag. Vill. Flytta.

Jaha. Dags att gå till jobbet. Saker och ting slår ut, eller har slagit ut, men det är fan att det ska vara så kallt. Aldrig varmare än 10 grader, precis över gränsen för "metrologisk sommar". Det kan nog vara den mesigaste sommaren någon någonsin har varit med om här nere... jag vet att jag i alla fall fryser häcken av mig om jag inte har jacka+kofta när jag går ut. Ska det verkligen vara så under sommar i Malmö?
Fram för det parti som ordnar det här.