El Rapporto

Detta är den särklassigt bästa tiden på dagen. Nej.
Eftermiddagen, precis när man slutar, det är den bästa tiden. Men kring nu är inte så pjåkigt det heller. Jag ser alltid till att vara så tidigt som möjligt på jobbet eftersom jag alltid har mest energi på morgonen. Många tycker att jag är dum i huvudet. Varför sitta en timme extra på morgonen när man är trött och jävlig istället för en timme på eftermiddagen då man är vaken och har varit igång?
Just därför, menar jag.
Klockan halv fyra-halv fem-fem är jag nere för räkning. Det finns ingen pardon. Jag har dessutom fått en förklaring varför.
Läkaren ringde i måndags med mina provsvar och nu ska ni få höra.
Mina B12-nivåer var bra nu. Jag började det här med knappt 100 och var sjukhusmässig, nu var min nivå över 1000! Fattar ni? Betolvarna har partey. Vem vet? Kanske kommer det en betolv-berättelse, nära dig, snart.
Jag ska fortsätta att ta sprutor en gång i månaden tills korna kommer hem. Men det är lugnt. Det gör ingenting. En gång i månaden kan jag leva med.
Ja.
Sen det andra.
Mitt kolesterolvärde var högt, men det finns tydligen bra och dåligt sånt, jag har bra, så han var inte bekymrad. Det skadade inte om det kom ner men det skadade inte om det låg kvar på nivån heller.
Sen hade vi blodsockret. Det som gjorde att han började dilla om diabetes och grejer sist. Jag har ju haft konstiga episoder där jag plötsligt tappar bort mig, får en konstig smak i munnen, en väldigt stark känsla av deja vú och lite sånt. Till och från i lite mer än två år.
Detta skulle utredas. "Epelepsi!" tjoade läkaren och jag sa till honom att jag äter medicin mot just det, för min kind.
"Jaha" sa han, "då är det inte det".
"Diabetes" fortsatte han lika uppspelt och jag sa "nej".
Jag vägrar ha diabetes. Det tänker jag inte ha.
Mycket riktigt har jag inte det heller. Men. Mitt blodsockers lägsta nivå, alltså den nivån som det hamnar på när jag inte har ätit på ett tag (vi alla kommer ner på vår lägsta nivå under dagen, precis innan det är dags att äta igen) är hutlöst låg. Läkaren sa att han hade mätt denna nivå på sig själv och då hade han knappt varit kontaktbar. Tydligen så har jag genom mitt leverne lyckats pressa ner min tolerans för låg blodsockernivå något så alldeles väldigt att det var uppseendeväckande hur lågt det var.
Alltså: väldigt väldigt låg nivå av B12 och väldigt väldigt VÄLDIGT låg lägsta blodsockernivå. Jag har ju varit trött och så, känt mig pressad att göra saker som jag inte förstår hur andra orkar med och så.
Nu förstår jag varför.
Jag undrar när det ska vända?
Snart hoppas jag. Snart.