Surisar

Vissa människor ler aldrig. Det irriterar mig ganska mycket. Jag tycker att man förpestar sina medmänniskors tillvaro när man aldrig ler och aldrig anstränger sig för att vara lättsam.
Ett exempel på en sådan person är Angelica i denna säsong av Robinson. Hon slår mig som den suraste människan på denna sidan polcirkeln. Visst, det var säkert svårt och hungrigt och tråkigt och så. Men det måste ha funnit något litet tillfälle då det var vettigt att le? I början? Eller mot slutet? Jag vet ju inte. Det är inte slut än. Hon kanske vinner och ler i finalen?
Vi får väl se.
En annan person som aldrig någonsin ler är "Kate" i "Jon, Kate + 8" som går på fyran och fyra+ och travel and living och säkert fler kanaler också. Hon ler aldrig. När hon pratar med barnen, sur min, pratar med sin man (som nu är ex) sur min, pratar med produktionsteamet, sur min. Alltid sur. Alltid samma tonläge. Väldigt störigt säkert för hennes omgivning.
Sen har jag några sådana på jobbet. Inte så många, men det finns ett par tre. Sådana som aldrig ler, som alltid antingen är bedrövade eller som håller en väldig distans och är tråkiga, sura och sega.
Jag gillar inte sånt. Jag tycker inte att det är ok.
Ilandsproblem. Verkligen.