Nattliga funderingar

Inatt har jag sovit ganska gott - tror jag. Men så verkar det som om jag ändå har babblat på ganska friskt. Det är konstigt. Jag är konstig. Varför gör jag det?
Följande hade tydligen utspelat sig:
J låg och läste och jag sov. Klockan 12 på natten hade jag tydligen helt sonika släckt lampan och dessutom vridit upp den till max (det är en wake-up-light. När J låg och läste hade han den inte på full ljusnivå, men när jag ska vakna till den så vill jag ha den på fullt för annars kanske jag inte vaknar), helt otroligt att jag kom ihåg det.
Så, mitt i läsandet släckte jag bara lampan, sen hade jag vänt mig till J och frågat "ska du inte läsa mer?"
"Nej, jag ska väl inte det" hade han då svarat och så var det med det.
Sen hade jag tydligen sagt något om något skägg och vidare något som inte var hörbart.
Tacka fan för att jag är trött när jag ligger och babblar hela nätterna.
Jag tycker lite synd om J dock. Han är så lång så lång och det är inte lätt för honom att få plats att sova bekvämt i en vanlig säng. Jag har aldrig tänkt på sängars längd förut, för mig är det ju inget problem. Jag har fyra decimeter kvar tills jag börjar fundera på sängens slut, men stackars J har bara fyra centimeter. Med lite huvudmån blir det istället hela fötterna utanför. Således får han frysa om fotarna eller ligga med böjda knän och böjd kropp för att få plats i sängen under täcket.
Jag börjar så ytterst smått, i embryostorlek, umgås med tanken på att man kanske skulle ha en större säng. Eller kanske i alla fall ett större duntäcke.
Det är ju synd om det lilla livet. Han fryser ju.
Om det inte var för en fånig datorutbildning i eftermiddag så skulle jag åka till ikea och kolla på täcken idag.
Igår var det faktiskt på agendan att möblera om i sovrummet, så det fanns luft på båda sidorna av sängen. Det enda som skedde av det var att vi flyttade sänggaveln och kollade vad silverfiskarna gjorde. De gjorde inte så mycket faktiskt, de syntes inte till.