Såhär har jag gått idag.
- Från hem till jobb 4,8 km
- Från jobb till läkare 2,7 km
- Från läkare till jobb 2,7 km
- Från jobb till bibliotek 2,9 km
- Från bibliotek till skomakare 1,4 km
- Från skomakare och hem 1,5 km
Väldigt slut i benen är jag nu. Ska jag nu pyssla med de här himla vandringarna från jobbet till läkare och sen tillbaka igen två gånger i veckan under tjugo veckor? Voj voj.
Det vore ju bra om sköterskan på jobbet kunde göra det, men hon ville inte. Hon är ju trots allt sköterska för eleverna och inte för lärarna. Jag tänker inte skriva mig på en annan vårdcentral och bli av med den här braiga läkaren bara för att ta dessa sprutor. Nävör.
Sprutan för dagen är i alla fall tagen nu och det gjorde inte alls ont eller tog särskilt lång tid. Dubbel dos idag men sköterskan sa att det kommer att dröja TIO VECKOR (!) innan jag märker något. Vad i helvete? Läkaren igår sa ju att man skulle märka ganska snart. Det är ju extremdeppigt. Min syster systern trodde på bara ett par veckor så jag väljer att tro på hennes medelväg. Jag hade verkligen sett fram emot att typ ha en pinglande energi idag efter dubbelsprutan... men tydligen inte.
Däremot har jag ett plåster nu på axeln och ett på skinkan.
Plåstervinnan.
Skorna var för övrigt inte färdiga. När jag skulle hämta dem nu så var skomakaren helt förtvivlad för träet var så uppmjukat att det inte gick att bygga på det. Så de var tvugna att slipa ner mycket och bygga upp nästan från noll. Men det gör ingenting. Det är bara skitbra. Då blir det ordentligt gjort.
Jag tycker att sånt där är skitintressant, jag ville egentligen inte gå utan stanna och kolla på hur de jobbade med skorna. Jag såg lite när jag var där, klossar och grejer under sulorna.
Jag tror att det är bland det roligaste jag vet att titta på när andra jobbar med bygge eller hantverk av något slag. Det är kanske för att jag är oförmögen till det.
Nåväl. Nu ska jag ta en lur.
Det är fredag!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar