Skaru me å ta ett dopp?

Jag har ganska många tidpunkter här under mina dagar då jag erbjuds tid att sitta framför teven. Det är ingenting som jag säger nej till utan istället omfamnar jag denna möjlighet som en möjlighet att förkovra mig i... eh... ja.
Jag ska presentera något som jag inte tål. Varje gång denna tingest figurerar måste jag slänga mig på fjärrkontrollerna och slå av ljudet, gärna både på digitalboxen och själva teven. Min fina J tycker att detta är så roligt att han gärna vill gömma fjärrkontrollen när detta inträffar.
Vad är det då jag skriver så livfullt om?
Vad annars om inte Activia-reklamen.
HERRE GUD så idiotisk, töntig och dum-i-huvudet den där jävla reklamen är.
Dialogen är så förbannat forcerad att ingen levande människa kan titta på skiten utan att det kryper i kroppen. Jag förstår inte de som gjort denna reklam, de måste ju vara blinda och döva och utöver det lida av något slags socialt handikapp. Vem fan går på promenad och meddelar en poäng genom att stanna upp, stoppa sin promenadpartner med en fånig hand på axeln och meddela, med en mycket lidande röst, att tipset hon fått "hjälpte verkligen".
Allt detta är vidrigt, men värst av allt, mest fruktansvärt och kryp-i-kroppen-framkallande är kompisens ohyggliga, förskräckliga och snuskiga Lidingö-dialekt. Tänk dig prinsessan Madeleine, korsat med alla tjej-fjortisar du kan hitta på Espresso House på Stureplan och där har du den här märkliga kvinnan som verkar ha något av ett talfel.
"Actiiiiiiviiiiiiia". Hela reklamen skulle kunna användas som tortyr i något slags fängelse i ett annat land. Det är på tok för grymt för svenska förhållanden.